



Fast först... Visst kan man lätt konstatera att man bara blir
så happy av ett gäng tulpaner!! Jag behöver min tulpanbukett att vila ögonen på nu när det är ett sånt, på ren svenska, skitväder där ute. Vad hände? Visst, det har varit snålblåst och därmed svinkallt idag, men varför denna vinande snöyra när jag åkte hem från jobbet för ett tag sedan? Känns bara onödigt.
Tillbaka till "Snääälla mamma & pappa!"...
Dom senaste dagarna har älskade 8-åringen tjatat om fiskar. Japp, fiskar som simmar omkring i ett begränsat utrymme av vatten inne hos oss. Vi hade ett gäng för ett antal år sedan, men dom små firrarna finns inte mer. Dom råkade lite illa ut under vår semestervecka i Norge en sommar. Vill inte gå in på detaljer, men jag kan väl säga som så att det däringa långtidsfodret och tillsyn av grannar inte riktigt funkade som det skulle den gången.
Nåväl... Häromdagen så var kära maken och älskade 8-åringen upp på vinden och botaniserade. Där fick sonen syn på det undangömda akvariet. Dumt. Vi har inte sagt ja. Men vi har inte heller sagt nej. Jag tycker inte att vi har någonstans att ha det. Det är inte stort, men ändock.
Sonen vill ha det uppe i sitt rum. Känns inte lämpligt. Hans nästa förslag var att ha det här i arbetsrummet bredvid datorn. Njae. Diskussionen lär fortsätta med förnyad kraft vilken dag, timme, minut som helst. Rapport kommer att avläggas.
I morgon kommer älskade 12-åringen hem från Sälen. Ska bli mysigt att få hem honom. Den lilla stunden man hinner se honom innan han drar till kompisarna. Det gäller att värdesätta varje sekund. Han påstår i alla fall att han är näst intill proffs på att åka numera.
På kvällens agenda står det: handboll, god mat (men vad???) och Let's Dance.
Ha en skön fredagkväll vad Ni än ska göra!