... jag känner mig som :( Jag och lillebror var ute på promenad med Båtsman tidigare i kväll. Vi har det jättemysigt där vi knatar på skogsvägen och kollar samtidigt efter någon lite stackars blomma till hans läxa...
Mitt i allt så får Båtsman för sig att sittstrejka! Och jag mitt dumma nöt springer i väg och vänder mig om och ropar pipigt och glättigt på honom samtidigt som jag står och klappar mig frenetiskt på låren och då kan han ju bara inte låta bli att sätta full karriär till mig...
Min slöa hjärna hinner tänka, men inte ropa : "Lillebror slääääpp kopplet, släpp nuuuu!" Ni har väl redan listat ut att det slutar med att sonen ligger som värsta Superhjälten i luften och landar med ett hiskeligt kanande på grusvägen... Fy, fan vad genomrutten jag kände mig!
Han fick ett sk*tstort sår på vid midjan och ena armbågen är helt uppskrapad. Behöver jag säga att det blev en lååång promenad hem med en jätteledsen son...
Förutom det tråkiga slutet så har våra fyra dagar som hundvakt varit jättemysiga :)
Långa härliga skogspromenader, mycket bus med bollar och en hel massa gosande....





Och så har maken hunnit med att koka lite kräftor som han & kompisen fiskat. Men dom får han snällt käka upp själv. Mig gillar inte.

I morgon åker "Båtismannen" (så heter han numera hos oss) hem till sin husse & matte. Han längtar säkert efter dom... *håller tummarna för att dom reser bort snart igen*
Jag önskar alla en bra start på den nya veckan!