Pepparkaksbak & fastfrusna växelspakar...

Så har tredje advent kommit och gått. Jag säger som alla andra, vad fort det går! Snart är det julafton. Tänk att man aldrig lär sig att man icke har hur mycket tid som helst på sig. Vad det än må gälla.


I söndags bakade kära maken & 8-åringen pepparkakor. Igår bakade 8-åringen & jag pepparkakor. 12-åringen hann med sista utbaket efter sin träning. Så nu är det bara att vräka i sig, hamstra toapapper och vänta på att bli snäll(are).



Vad är det med mig och bilar?!?
Alltså, jag har varit en exemplarisk bilförare i 20 år. Men vissa knäppa saker har jag allt haft för mig. Som tur är så har dessa saker oftast skett när jag har varit stillastående.
Nu i morse... Skulle skjutsa grabbzen till deras respektive skola. Till saken hör att vi har en bil med manuell växellåda och en automat.
I morse då... Ute i sista stund, förstås, skrapar rutorna, hojtar in grabbz i bilen och ska lägga in backen. Nähä, si det går inte. Växelspaken är som fastgjuten. Trampar ännu hårdare på kopplingen och provar med att lägga in ettan. Nähä, si det går inte heller. Börjar muttra lite olämpliga ord, stressad över att 12-åringen har långt till skolan, 8-åringen kan traska. 12-åringen frågar lite försiktigt:
"Har den frusit fast??" Jag väser fram att "det verkar så, faaaaaaan"...
Trampar ur kopplingen igen och testar en sista gång och samtidigt kommer jag på att jag sitter och trampar ner bromsen i vild panik... *suck*
Som de flesta vet så går det betydligt lättare att växla med manuell om det faktsikt är kopplingen man trampar på när man ska lägga i en växel...
Trampar så ner kopplingen i stället & backen ramlar i så fint så... Vilket stressat pucko man kan vara...



Måste bara passa på att berätta om en annan gång för ett antal år sedan när jag skulle och lämna någon av grabbzen på dagis.
Parkerade på dagisparkeringen, som har ett ganska djupt dike framför sig.
Stänger av bilen och tar av mig bältet när bilen helt plötsligt börjar rulla framåt! Paniiiik! Jag stampar ner bromsen, bilen fortsätter rulla sakta. Nu får jag riktig panik och greppar hårt i ratten och trampar ner bromsen med all kraft jag har i kroppen, halvliggandes för att få riktigt kräm i benet. Inget händer!
DÅ inser jag att det är bilen bredvid som backar, inte jag som rullar framåt..... Gelévarm i armar & ben så var det bara att försöka se cool ut och snyggt traska in och lämna sonen.


Nu ska jag sätta mig och skriva en väldig organiserad lista över vad som ska ske idag. Julklappar ska inhandlas, kanske lite som ska städas och sedan lite förberedelser inför ett möte i kväll.

Jag har inte struntat i alla Er trots uteblivna kommentarer, men jag springer allt in och läser hos Er :) Det är så mysigt att se allas små och stora förberedelser inför julen :)

Kram!

Fredag!

Känns helt ok att det är fredag och helgen ligger framför en. Inte för att det är astrist att jobba, men vi är nog inte så många som säger: "Åh, nääää! Inte helg nu igen! Om jag bara kunde få jobba i stället för att vara ledig..."

Lättroad som jag är så rafsade jag fram kamerna i bilen på väg hem från jobbet och hystade upp den på ratten och knäppte ett par bilder. Mest för att få med snöyran på bild, men också för att jävlas lite med mina medtrafikanter. Vår bil kan lätt skrämma andra i trafiken, som tätt som oftast tror att det är privatsnuten som är ute och kör. Det måste man ju utnyttja. Så när blixtarna avfyrades där i min bil så fick framförvarande bil helt plötsligt inte så bråttom längre, utan bytte snabbt fil och körde mycket mer lagenligt. Skönt att få fritt fram i egen fil, tack så mycket sa jag och flinade elakt.

Nöjd med mig själv och början på fredagskvällen, pumpade jag lite extra på gasen, höjde volymen på stereon och ylade med i vanlig ordning. Körde en doakörs-variant idag som jag brukar roa mig med. Jag låter den ordinarie sångaren/sångerskan sjunga solo första halvan på varje mening och så klämmer jag i och hjälper till i andra halvan. Låter för jävla bra enligt min egen mening. 12-åringen brukar mest försöka pressa sig ut genom bildörren i ett försök att komma undan den otroligt pinsamma mamman. Men dom skall härdas. Värre saker komma.

Jag avslutade färden hem från arbetet med ett högst oönskat magknip av mastodont-karaktär. "Dr Mugg" skulle blir diarrébrun i ansiktet av avundsjuka! Sista kilometern lät sången allt mer krystad fy fan vilken kul ordvits... typ och jag rotade vilt i fickan efter husnycklarna, samtidigt som jag tackade min lyckliga stjärna att inga grabbar med kompisar skulle finnas hemma.

Svängde vårdslöst in på infarten, kastade mig ur bilen med nyckeln i högsta beredskap, lyckades få upp dörren utan krångel (fantastiskt, med tanke på lagen om allts jävlighet) och sen var jag tvungen att koncentrerat stanna upp med öppnad dörr, ståendes i en inte helt bekväm ställning tills ett akutknip mullrade bort och jag kunde ånyo röra mig, kasta mig in på dass och andas ut.

Om grannarna var påpassliga så har dom iaf fått se en lustiger fredagsdans vid vår ytterdörr. Det bjuder jag gärna på. Tror jag.

Nu återstår bara att åka en sväng på mataffären och sedan knåpa ihop nåt fredagsgott till middag, kränga fram fredagsmys och dra upp benen i soffan och kolla in "Idol". Jag hoppas fortfarande att Amanda får åka hem.

Jag önskar Er en sjukt bra fredagskväll!! Det är Ni värda :)

Kram!

Då ska vi se...

För Er som undrar över fredagens bowling... Eh... Som jag berättat för vissa, mina skor... dom var det nåt fel på.
Men nu ska vi inte ödsla tid på gamla nyheter...

När vi var på älskade 12-åringens cup (*dånande applåder över GULD-medaljen*) i helgen så roade vi oss med litet besök i närliggande köpcentrum mellan matcherna. 8-åringen fick då sin hett efterlängtade hemmanyckel! Inte vilken nyckel som helst, enligt honom själv:



12-åringen som håller på samma lag försökte ju genast att deala till sig nyckeln av lillebror, men där hade han precis inget att hämta.

När vi så kom hem på kvällen så hjälpte lillebror snällt sin mor & far att dammsuga i vardagsrummet inför gästernas ankomst.
Duktig som han är så tog han och dammsög sofforna också, med den älskade nyckeln liggandes i dom slimmade jeansens ficka med nyckelbandet hängades utanför... Ja, Ni hajjar... "Slflörfsh" sa det och så hade han dammsugit upp nyckeln... *avgrundsvrål*
"Maaaammmmmaaaaaa, min nyyyyyyyckel!!!!!!!"
Jag såg skräcken i hans vackra bruna ögon... Hans nyfunna bäste vän uppäten av en sketen Volta-dammsugare...! Jag, som aldrig missar en chans att agera "Superhjältemorsa" tystar Volta-monstret med en äkta superpowerkick på ryggen och fläker upp dess innanmäte med mina bara händer! Varsamt lirkar jag ut lilla nyckeln ur bestens mage, sträcker fram den till den väntande 8-åringens mjuka händer. Lyckan är total och den strålar ur hans fortfarande väldigt vackra ögon :)
Inuti mig sprider sig en skön värme. Jag- Superhjältemorsan.... Synd bara att älskade 12-åringen inte var hemma och fick skåda sin mor i tung action... Det skulle ha varit nåt att berätta i skolan efter lovet...



Måndagen gick då åt till att ta emot samtal från ovan nämnda 8-åring med mycket jämna mellanrum. Typ på varje rast. Minst.

Klockan 10.38:

"Heeej mamma. När sa du att du skulle hämta mig idag? Klockan kvart över fyra? Aha."

Klockan 11.46:

"Heeeeeej mamma. Var det alltså inte klockan fem som du skulle komma hem idag? Nähä. Klockan fyra? Aha, kvart över fyra... Kan inte jag gå hem själv klockan fyra? Eller tre? Ok. Då går jag klockan tre"

Klockan 13.28:

"Hej mamma. Mamma... Nu har vi ju slutat, kan jag inte gå hem nu? Jag har lite ont i halsen... Ok. Tack mamma."

Klockan 13.43:

"Mamma! Jag ville bara förklara varför jag fick ont i halsen. Vi blev bjudna på glass på skolan och jag svalde en för stor bit. Då fick jag ont i halsen. Jag är på väg hem nu."

Klockan 14.12:

"Hej mamma! Nu är jag hemma, nyckel funkade galant!!! Nu ska jag äta mellis."



Men visst är det väl härligt att man kan glädjas så åt en nyckel....

Älskade 12-åringen måste ju få en hippare nyckel. Undrar om han struntar i sitt önskemål om 96-jeans då??!!

Kram på Er alla goa' som tittar in här och lämnar en massa roliga kommentarer!!

Confession-tajm...

... är det nu *harkel harkel*

Idag har jag.... kört mot rött! *skäms halvt ihjäl* Jag är liksom höstlovsledig denna veckan, men hade varit in på ett kort möte på jobbet på eftermiddagen... Tog "bakvägen" hem och där mitt i allt så är det ett övergångsställe med rödlysen... Jag stannar helt korrekt och över traskar damen som stod och väntade. Bakom mig hinner det bildas en kort kö med andra bilar... När lilla damen så hade passerat över på övergångsstället så trampar Flum-Flisan på gasen och kör vidare, i samma ögonblick som jag passerar rödlyset, så blixtrar det till i min hjärna att "men va f-n, det hade ju inte slagit om till grönt ännu!!!!" Skämsigt värre och röd ända upp till hårfäste så slog jag dramatiskt ut med händerna som för att visa dom andra, som helt lagenligt stod kvar, att jag skrek till mig själv " men va' gör'u, männscha!!??" Körde ytterst korrekt resten av vägen hem.

Lite senare på eftermiddagen så hoppade jag och åttaåringen in i bilen för att åka till närmaste leksaksaffär, han hade fått pengar av mormor & morfar och då vill man ju ut och spendera *S* När vi kört en bit och jag bara hade yttrat några vänliga ord till en medtrafikant om hur han/hon borde köra, så fick man ju höra... Sonen börjar asgarva och glatt dra upp sin kära mammas (o)vanor i trafiken, ja han visade mest med ord och gester hur han tycker att det brukar gå till när vi är ute och åker... Blir riktigt beklämd över hur mycket osanning ett sådant oskyldigt litet barn kan fara med!!! *vissel, harkel, oskyldigt rull med ögonen*


Tolvåringen har hängt med sina kompisar hela dagen, dom är ett stort härligt gäng som har mycket kul ihop :) Livet leker när det är lov.... Om så bara för en vecka :) Å jag ler när jag hör där uppifrån att det svänger rejält i tonläget hos vissa av dom, det underbara målbrottet *S*

Kvällens middag bestod av Tacopaj, en riktig favorit hos mig iaf:



Kvällens aktivitet bestod av:


Vi spelade inte klart, men hade vi det så hade jag vunnit.

Så här gör jag Tacopaj:

Pajskal:
4½ dl mjöl
200 gr margarin
3 msk kallt vatten

Nagga å förgrädda en stund i 175 grader.

Stek köttfärs,runt 400 gr. I med en påse tacokryddor och majs.
Lägg köttfärsen i pajskalet och strö tärnade tomater och paprika + lök ovanpå.
Blanda:
1 dl matlagningsgrädde
1 burk creme fraiche
3-4 dl riven ost

Smeta ut detta över det andra. Grädda i 175 grader tills geggan stelnat.

Mums!

I morgon är det fredag! Min favoritdag!

Just i morgon så ska vi iväg och bowla på kvällen med några kompisar. Har värmt upp strike-armen hela veckan ;)

Kram!

Vrickad eller inte?

Alltså, detta måste jag bara skriva för att det händer så konstiga (läs helpuckade) saker i min hjärna!
Så länge jag kan minnas eller iaf sedan jag var i 20-årsåldern, så har jag ibland fått ord som fastnat i skallen och bara liksom malt runt, runt, runt i dagar. Ibland veckor... Ett ex på ett sådant ord som jag hade förbaskat svårt att bli av med är: bilateralt. Jag läste det någonstans, förmodligen på en liten oskyldig ögondroppsflaska och pang så satt det fast! Det är inte så att ordet poppar upp lite då å då utan när det är som värst då upprepas det oavbrutet inne i hjärnan: bilateraltbilateraltbilateralt och så vidare. Sjukt,va!? Snälla, säg att det är någon annan som håller på så här också *ber för brinnande livet*.
Det som jag då skulle plita ner om idag, var att jag har haft en dialog med en skånsk kille och jag har svarat på skånska. Per telefon? Nä. Öga mot öga? Nope. Inne i min knäppa hjärna! Han började oskyldigt att med att ställa frågan: "Varför bloggar Du?" (Glöm ej att läsa med skånsk dialekt) Varpå jag svarar väldigt mesigt på perfekt skånska: "Mja, alltså jag vet inte... Bara för att..." Då blev ju skånska killen inne i min hjärna lite uppretad. " Vadå, mjaaa? Du vet väl va fan Du bloggar för!? Säg nu!"
Vid det här laget så började jag känna mig lite lätt besvärad där inne i huvudet och försökte komma ifrån, men han envisades vidare. Och jag började fundera "Vem fan är han? Vad vill han?" Han följde efter mig in i sovrummet och till slut så skrek han åt mig att "Gå för fan och skriv om det har samtalet på din jävla blogg då!" (vi använde många svordomar)
Och här sitter jag nu snällt och skriver detta, med risk för det snart knackar på dörren och jag blir inhämtad för utredning. Hoppas ff på att någon ska glatt skriva en kommentar om att man känner igen sig preciiiis....

Pst! Jag är fullt normal, bara lite småtokig så där *blink blink*

Att ta sig själv och livet på blodigaste allvar...

... ligger liksom inte för mig (ibland kanske då...) och då är det skönt att omge sig med vänner av samma slag :) Så idag bakade jag bullar och packade ner en hög ...

... slog in en liten present ...

... och begav mig till just en sådan vän, Madame Dubbelörn. En nätt liten roadtrip så där på söndagseftermiddagen. Som vanligt alldeles knasigt roligt att träffa henne å maken å sonen. Tänk vad befriande härligt det är för kropp & själ att skratta så där galet så tårarna rinner! Det gör hon & jag för det mesta när vi väl träffas :)

Passade på att diskret fotografera lite hemma hos henne, ville ju inte att hon skulle ana att jag hade en liten baktanke med mitt plötsliga besök (att få lite nya bilder att lägga upp här)....

Fler bilder i kommande inlägg!

Visst är det rätt skönt att sitta och trampa på gasen i bilen alldeles ensam, musiken oförsvarbart högt och tillfälle att vackert yla med och testa lite crazy moves!? Jag gillar att köra bil. Gillar lite längre turer. Befriande det med på något sätt. Kanske har det att göra med att jag är norrlänning av födsel & ohejdad vana (inte så knusslig med lite avstånd) eller så spelar det kanske ingen roll i sammanhanget...

Det finns ju, i alla fulla fall, olika saker man kan sysselsätta sig med under en bilfärd...

Idag på hemvägen från Dubbelörnen så snurrade som vanligt tankarna runt lite osammanhängande, hopp hit och hopp dit. Ganska ofta fick jag en bild av ovan nämnda vän sittandes i nya bilen, med gasen i botten (det är ju ett helskottas drag i den), ylandes: "Hooold your horses" upprepade gånger allt medan tonårssonen suckar kraftigt bredvid. Han är trots allt ganska härdad... Ja menar... Ja, ni kanske anar...

En annan sak som jag brukar roa mig med och så även idag, är att bilda ord av reg.skyltar. T ex. JGS kan bli JäGmäStare. Man blir diskad av sig själv om man bildar ord utan bokstäver emellan dom på skylten. T ex. så kan man inte bilda ordet "mask" av reg.skylt med kombinationen MSK. Däremot kan det bli MuSiKant. Det är en någorlunda bra sysselsättning. I brist på annat.

Vad det var i paketet? Fråga mottagaren ;)

Grodor & citat ur sportens värld...

"Jag skulle vilja tacka mina föräldrar - i synnerhet min pappa och min mamma."
Greg Norman, golfspelare, håller tacktal efter turneringsseger 1983.

"Mina föräldrar har alltid funnits där för mig, ända sen jag var ungefär sju."
David Beckham om den totala supporten hemifrån.

"Handbollen kommer i sammandrag efter denna sportsändning, så ni som vill se den skall blunda nu. Sverige - Danmark 23-20."
Arne Hegerfors

"Hade det varit fotboll hade han fått ett gult kort. I ishockey är den risken minimal!"
Arne Hegerfors igen...

"Tyvärr har domarna valt att inte blåsa istället för att fria i sådana situationer!"
Lasse Kinch

"Jag trodde att det skulle bli hörna, men bollen var väl inte ute, så Sverige får inkast."
Lasse Kinch

"Nu är vi redo att börja andra halvlek och resultatet, 1-0, har stått sig över halvtidsvilan!"
Agne Jälevik

"Det står 0-0, och det beror på att ingen av lagen har gjort något mål. "
Agne Jälevik, bra på att dra slutsatser...

"Innern går ohyggligt fort... och han faller! Nej ursäkta mig, det var en längdhoppare"
Bo Hansson kommenterar finalen i 400 m häck under EM 1982

"Domarn såg nog inte att det var hands, han följde väl bollen..."
Glenn Hysén

"Nu känner hon doften av guldsmak!"
Fredrik Belfrage

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *
Sånt här roar mig :)

God torsdag!