
Så har tredje advent kommit och gått. Jag säger som alla andra, vad fort det går! Snart är det julafton. Tänk att man aldrig lär sig att man icke har hur mycket tid som helst på sig. Vad det än må gälla.
I söndags bakade kära maken & 8-åringen pepparkakor. Igår bakade 8-åringen & jag pepparkakor. 12-åringen hann med sista utbaket efter sin träning. Så nu är det bara att vräka i sig, hamstra toapapper och vänta på att bli snäll(are).
Vad är det med mig och bilar?!?
Alltså, jag har varit en exemplarisk bilförare i 20 år. Men vissa knäppa saker har jag allt haft för mig. Som tur är så har dessa saker oftast skett när jag har varit stillastående.
Nu i morse... Skulle skjutsa grabbzen till deras respektive skola. Till saken hör att vi har en bil med manuell växellåda och en automat.
I morse då... Ute i sista stund, förstås, skrapar rutorna, hojtar in grabbz i bilen och ska lägga in backen. Nähä, si det går inte. Växelspaken är som fastgjuten. Trampar ännu hårdare på kopplingen och provar med att lägga in ettan. Nähä, si det går inte heller. Börjar muttra lite olämpliga ord, stressad över att 12-åringen har långt till skolan, 8-åringen kan traska. 12-åringen frågar lite försiktigt:
"Har den frusit fast??" Jag väser fram att "det verkar så, faaaaaaan"...
Trampar ur kopplingen igen och testar en sista gång och samtidigt kommer jag på att jag sitter och trampar ner
bromsen i vild panik... *suck*
Som de flesta vet så går det betydligt lättare att växla med manuell om det faktsikt
är kopplingen man trampar på när man ska lägga i en växel...
Trampar så ner
kopplingen i stället & backen ramlar i så fint så... Vilket stressat pucko man kan vara...
Måste bara passa på att berätta om en annan gång för ett antal år sedan när jag skulle och lämna någon av grabbzen på dagis.
Parkerade på dagisparkeringen, som har ett ganska djupt dike framför sig.
Stänger av bilen och tar av mig bältet när bilen helt plötsligt börjar rulla framåt! Paniiiik! Jag stampar ner bromsen, bilen fortsätter rulla sakta. Nu får jag riktig panik och greppar hårt i ratten och trampar ner bromsen med all kraft jag har i kroppen, halvliggandes för att få riktigt kräm i benet. Inget händer!
DÅ inser jag att det är bilen bredvid som
backar, inte jag som rullar framåt..... Gelévarm i armar & ben så var det bara att försöka se cool ut och snyggt traska in och lämna sonen.
Nu ska jag sätta mig och skriva en väldig organiserad lista över vad som ska ske idag. Julklappar ska inhandlas, kanske lite som ska städas och sedan lite förberedelser inför ett möte i kväll.
Jag har inte struntat i alla Er trots uteblivna kommentarer, men jag springer allt in och läser hos Er :) Det är så mysigt att se allas små och stora förberedelser inför julen :)
Kram!